En vecka till

 Vi firade förra veckans helgstart med en middag med våra kära grannar. De är från Italien och vi finner stort nöje att umgås med dem. Laura och dr. Bruno fick grönsaker med ris, samosa, bröd, hummus, mangosallad och vin till middag. Själva kom de med dessert och vi dog en smula av den goda chokladkakan.

Förra veckan var rolig. Vi har varit med på sectio, försökt snabba på återupplivningar, fått ett till tvillingpar, fått en massa andra fina förlossningar och nekat pengar av förlösta mammor (denna värld av korruption...). Helt klart nöjda och med fler erfarenheter med oss tog vi helg redan torsdag kväll och bokade resa till Zanzibar.

 Majas skor har fallit isär. Efter enträgna försök att laga med silvertejp och Lauras bekymmersamma uppsyn vid åsynen av skorna förvandlades dem till ett par tofflor. Och nej, Maja tänker inte slänga dem. Inte än.
Vi tog båten till Stonetown och dalladalla till Kendwa beach på norra delen av ön. Där bodde vi i en triple bandas med skitiga lakan. Stranden var otroligt fin, kilometerlång och bred med turkosfärgat och djupt vatten. Vi försökte plugga till vår sluttenta under parasoll men det blev såklart en del bad och strandpromenader också.

 På lördagskvällen var det fest. Vi hängde med en Sebastian från Schweiz och åt god mat.

 Efter middagen var det uppträdande av en akrobatikgrupp. Jag var sjukt imponerad av deras smidighet tills Maja uttryckte likheten med tillställningen med Dirty Dancing. Då kände jag mig som en vit turist. Igen.

Sen dansade vi hela natten med afrikanska män som lönlöst försökte lära mig (Annika) att dansa med rumpan vilket var svårt men någon form av framsteg gjorde jag nog. Maja däremot kallades för Mama Africa för hennes talang med höfterna!

 Det var mulet både på lördagen och söndagen så bilden ger ingen rättvis bild av den vackra stranden. Men det var vackert.

 På hemvägen stannade vi till i Stonetown. Tyvärr förfaller husen men man ser hur vackra de än gång har varit.

Vi åt lunch på Mercury's bar. Han var född här på Zanzibar men flyttade i tidig ålder. Vi fick den sämsta lunchen vi någonsin ätit, två deciliter salt, tunn soppa med vitt formbröd med myror i. För för mycket pengar. Den åkte upp igen på vägen hem med färjan så den blev extra dyr.

Igår kom Berit och Ingegerd, våra två lärare från Sverige, och hälsade på oss på förlossningen. Det var roligt att se dem. Skönt att få reflektera och prata av oss. De tyckte vi jobbade på bra och undrade vart personalen var. De dricker te sa vi och jobbade vidare.