Safari

Jag (Annika) är nu hemma på svensk mark. Kom hem igår och saknar redan Maja och Rebecca. Det löste vi genom att skypa idag.
Förra helgen innan jag flög hem avslutade jag tiden i Dar es Salaam med att åka på safari till Selou national park i sydöstra Tanzania.
Jag åkte i ett sånt här litet flygplan. Utsikten var fantastisk och landningen på minimal landningsbana inte så svajig som jag hade trott.

På väg till campen åkte vi förbi många giraffer, bland annat den här.

Jag fick bo i ett stort tält alldeles för mig själv. På morgonen kom min butler med en tebricka. Här är ingången. Tältet var inrett i brittisk kolonial stil med dusch utanför tältduken så att man kunde duscha under stjärnhimlen om kvällarna.

 Jag åkte på jeepsafari, walkingsafari och båtsafari under tre dagar. Här en samling elefanter. Jag såg förutom elefanter och giraffer, buffalo, krokodiler, flodhästar, zebror, lejon, impala, gamar, vildsvin (pumba), vildhundar och en massa andra djur.

 En störtskur fick avsluta dag ett och trots regnkappa var jag dyblöt under.

 Vår guide Mr. Walter. I bakgrunden flodhästar.

 Sen fick vi problem med fläktremmen. Walter ringde mekaniker som kom till platsen och bytte ut vår jeep.

 Man fick inte gå ut själv i mörkret då området inte var inhägnat. En masai lämnade och hämtade mig till maten. I tältet fanns en visselpipa att använda om man skulle vara i fara under natten. Flodhästarna gick till och från sjön nattetid mellan tälten för att hitta betesmark.

 Sista dagen gick jag på en walkingsafari och fick otroligt intressant information om växter och djur av denna kompetenta man. Här står han på en hög spillning från en impala antilop av hankön. De överaskade oss med frukost vid sjökanten och det blev en fin avslutning på safaridagarna samt min Tanzaniavistelse.

Väl hemma i Dar sa jag adjö till mina kumpaner och flög hem till kalla Sverige. Maja och Rebecca stannar fyra veckor till. Uppsats och MVC praktik ska de ägna sig åt. Jag själv ska äta filmjölk. Hej då!

Sista veckan på förlossningen

Vi är redan inne på vår sista förlossningsvecka här i Dar. Tiden har gått väldigt fort, trots att dagarna på sätt och vis är mycket lika varandra. Vi har kommit in i en sorts lunk/rutin med tidiga morgnar, svettiga dagar och simturer på kvällarna. Sol och bad på helgen. Vips, så ska Annika flyga hem redan om en vecka! Märkligt.

I fredags lyckades jag få min 50e förlossning vilket vi firade med att däcka hemma i soffan. Jag tror aldrig att vi har varit så trötta, sedan vi kom hit, som då. Idag fick Rebecca sin 50e, så nu har vi firat med linsgryta och vin. Annika har förlöst sin 49e idag, så vi räknar med kalas i morgon också.

På väg till distrikssjukhuset i Kibiti med dr Donald

Förra veckan var våra lärare Berit och Ingegerd här i stan. De hängde med oss en dag på Amana, fick se lite hur vi har det och handledde oss så gott det gick. På tisdagen besökte vi tillsammans World Lung Foundation där professor Staffan Bergström driver ett projekt för att utbilda läkarassistenter på landsbygden att genomföra akuta kejsarsnitt. Barnmorskorna utbildas i att sköta anestesin under operationen. Igår fick vi möjlighet att åka söder ut i landet och besöka ett av de distriktssjukhus där projektet pågår. Det var fantastiskt kul att se hur väl det var ordnat och fungerande.

På förlossningen i Kibiti blev vi visade PPH-boxen, dvs material som används vid stor blödning. Läkaren förklarade hur man för in en steril kondom i uteruskaviteten och fyller den med vatten för att stoppa blödningen.
Tjejerna i grönt är sjuksköterskestudenter.

Trehjuling-ambulans

Ny och fin operationssal

Här tvättas alla lakan och sjukhuskläder...

...och här hängs de på tork!

Dagens lunch: ugali med gröna blad och röd sås. Det gäller att knåda ugalin ordentligt i handen och trycka till med tummen innan en börjar skopa upp såsen.

Stackars Annika låg hemma i magsjuka två dagar förra veckan men har nu repat sig helt. Till helgen far hon iväg på lyxsafari i Selous-parken. Rebecca kommer att ta emot efterlängtat besök från Sverige, och jag... får väl ta tag i den där uppsatsen som jag ignorerat lite för länge :)

En vecka till

 Vi firade förra veckans helgstart med en middag med våra kära grannar. De är från Italien och vi finner stort nöje att umgås med dem. Laura och dr. Bruno fick grönsaker med ris, samosa, bröd, hummus, mangosallad och vin till middag. Själva kom de med dessert och vi dog en smula av den goda chokladkakan.

Förra veckan var rolig. Vi har varit med på sectio, försökt snabba på återupplivningar, fått ett till tvillingpar, fått en massa andra fina förlossningar och nekat pengar av förlösta mammor (denna värld av korruption...). Helt klart nöjda och med fler erfarenheter med oss tog vi helg redan torsdag kväll och bokade resa till Zanzibar.

 Majas skor har fallit isär. Efter enträgna försök att laga med silvertejp och Lauras bekymmersamma uppsyn vid åsynen av skorna förvandlades dem till ett par tofflor. Och nej, Maja tänker inte slänga dem. Inte än.
Vi tog båten till Stonetown och dalladalla till Kendwa beach på norra delen av ön. Där bodde vi i en triple bandas med skitiga lakan. Stranden var otroligt fin, kilometerlång och bred med turkosfärgat och djupt vatten. Vi försökte plugga till vår sluttenta under parasoll men det blev såklart en del bad och strandpromenader också.

 På lördagskvällen var det fest. Vi hängde med en Sebastian från Schweiz och åt god mat.

 Efter middagen var det uppträdande av en akrobatikgrupp. Jag var sjukt imponerad av deras smidighet tills Maja uttryckte likheten med tillställningen med Dirty Dancing. Då kände jag mig som en vit turist. Igen.

Sen dansade vi hela natten med afrikanska män som lönlöst försökte lära mig (Annika) att dansa med rumpan vilket var svårt men någon form av framsteg gjorde jag nog. Maja däremot kallades för Mama Africa för hennes talang med höfterna!

 Det var mulet både på lördagen och söndagen så bilden ger ingen rättvis bild av den vackra stranden. Men det var vackert.

 På hemvägen stannade vi till i Stonetown. Tyvärr förfaller husen men man ser hur vackra de än gång har varit.

Vi åt lunch på Mercury's bar. Han var född här på Zanzibar men flyttade i tidig ålder. Vi fick den sämsta lunchen vi någonsin ätit, två deciliter salt, tunn soppa med vitt formbröd med myror i. För för mycket pengar. Den åkte upp igen på vägen hem med färjan så den blev extra dyr.

Igår kom Berit och Ingegerd, våra två lärare från Sverige, och hälsade på oss på förlossningen. Det var roligt att se dem. Skönt att få reflektera och prata av oss. De tyckte vi jobbade på bra och undrade vart personalen var. De dricker te sa vi och jobbade vidare.